Det är så jag lever mitt liv

 

Jag vet inte vart jag ska börja. Men helvete vilken fin pojkvän jag har. Har suttit och funderat nu ett tag på hur jag kunde haft sådan tur och träffa just honom? Han är en väldigt snäll människa och jag behöver sånt. Han tar hand om mig på ett sätt som någon annan på denna jord aldrig har gjort. Jag känner mig lättare och lyckligare. Mina dagar spenderas mest med honom eller med mina finaste vänner. Därav dålig uppdatering. Funderar till och med på att ta bort bloggen och sluta blogga helt. Känner inget behov av det. Men gud vad jag bara ville visa mina fina vänner att de är underbara och min fina pojkvän att han är bäst!

I skrivandets stund så ligger jag faktiskt i sängen och väntar på att mamma ska komma hem med lite godis till mig. Jag har äntligen börjat få tillbaka min apptit igen. För någon vecka sen så hamnade jag i någon "svacka" i mitt liv. Då jag mådde dåligt över allt och inget. Jag vet knappt själv vad som fick mig att må så dåligt. Men när jag mår dåligt slutar jag oftast att äta eftersom att jag tycker "att äta" är en sån sjukt jobbig grej i min vardag. Jag gillar inte mat. Så för att lätta på det "jobbiga" så slutar jag äta, för då får jag en mindre jobbig sak att tänka på. Men jag börjar bli mig själv igen!

#1 / / anonym:

fina ni är! hur träffades ni eller hur lärde ni känna varandra? :)