Är så otroligt tacksam över att jag har hamnat i den klassen som jag hamnat i och funnit mina tre absoluta favoriter. Elin, Elin och Emelie. Min skolgång är så otroligt rolig tack vare dom. I början tyckte jag det var jobbigt. Men det gör jag alltid. Dock är det inte alls konstigt medtanke på hur jag blivit behandlad förr. Liksom under hela mellanstadiet var jag hos rektorn för att min kompis var en mobbare och jag var en medmobbare för jag bara kollade på. I 6an blev jag mobbad själv och även hotad. Det var nog den hemskaste tiden i mitt liv i skolan... När jag började högstadiet fick jag massor med nya vänner och umgicks med två olika gäng tills vi alla i gängen började bråka och splittrades. 9an var den bästa tiden. Då hade jag inga bekymmer alls. Förutom att höja mina betyg. Sedan började jag på gymnasiet. Min absolut allra bästa vän lämnade mig precis när min depression startade. Hon är nog den finaste vännen jag någonsin haft i mitt liv och jag saknar henne än idag. Blir ledsen av att inte ha henne i mitt liv. Sen var det sjukt mycket drama jämt på gymnasiet ända fram tills vi skulle ta studenten. Mådde så dåligt att jag knappt ville gå till skolan. Dock var det sista året väldigt kul.